Riva, bära, riva
Så fortsätter vi att riva. Alla golv ska ut, inkl betongplattan inunder. Ja, jag vet att man får kramp när man tänker på det och ännu mer när man genomför det men nu ska det bli bra gjort en gång för alla. Är där fukt så ska den väck och sedan ska det in golvvärme, det är bestämt!
Vi håller ju till i vinkeln. Oscar och Bobban hjälpte oss att bryta upp trägolvet. Ja där åkte ner lite väggar med den dagen. Tack för hjälpen. Julia var också i farten, ups där kom fram lite blåbetong, inte bra, radonrisk. Måste nog åtgärdas!
Jöns hyrde en kobra, ett sabla stort skrälle rent ut sagt. Med den har han bilat (det heter så när man hackar) upp betonggolvet bit för bit.
Det är nu min insats kommer in. På med munskydd, handskar och huvudduk. Sedan ner på huk och plocka upp bråten i två spannar. Ja det är sant. Det går inte att ösa på skottkärra, spaden bara fastnar i bråten. Nåväl, spannarna blir inte så tunga som man tror, bara man lastar klokt. Sedan bär jag det lugnt och metodiskt (har lärt av pappa, jag vill ju inte få ryggskott igen) ut på släpet genom "gröna dörren" YES. Hm får nog erbjuda grannen en fönsterputsning. Ja ja, det är bara att jobba på, jag gillar ju träning och detta är verkligen träning. Jöns har det värsta jobbet så det är bara att hugga i.
Så är ju Frasse med så klart. I början bara gnällde han, men han har nog vant sig nu. Eftersom han älskar bollar så har han en med sig. Eftersom det dammar så mycket av all stenen så är dörren öppen hela tiden. Han lägger då sin boll precis innanför dörren så att man ska kasta iväg den varje gång man reser sig upp. Det är rätt trevligt faktiskt. Vi jobbar och han gör det han tycker är roligt, nämligen jagar bollen. Inget dåligt samvete alltså.
Så har Lars gjort färdigt ritningarna. Större kupor in mot gården så att man kan använda övervåningen. En "flygel" till Julia och ett utbygge längs med vinkeln så att vi får ett rejält badrum och ett kontor. Trappan får flytta på sig och köket har fallit på plats. Det blir jättebra. Lars du är en pärla. Snabbt in med ritningarna till kommunen för bygglov, så var det anmälan om bergvärmeborrning med, allt på en gång.
Glasverandan. Åh vad jag längtar efter glasverandan. Såg en jättefin i Båstad i fredagsnatt när jag hämtade Julia på Madison. Nästa gång jag är där ska jag ha kameran med och ta lite bilder för att hämta inspiration. Vi måste ju ha snygga glas såklart.
Köksspisen har fått lämna huset. Gissa hur det gick till? Jodå på samma sätt som den andra bråten. Hacka, hacka. Ner i spannar ut på släpet genom gröna dörren. Att murbruk kan vara så hårt. Jag trodde det skulle vara en rel lätt match att hugga med stämjärn och så, men ack där misstog jag mig totalt. Ja det blev den gamla vanliga visan, Jöns hackade och jag bar.
En kväll när Julia var med så gick vi loss på köksgolvet. Listerna bort, tarketten ut, korkmattan upp och släpas ut i garaget, brännbart till vänster och metall till höger... så var det bara plankorna kvar av köksgolvet.
I början när vi rensade huset, packade Jöns ihop en låda med gamla böcker, ett lås, en nyckel, en tomte, en prydnadssak och lite annat smått och gott. Det skickade han till Rima, kollegan från Litauen.
I Litauen har de inte bevarat så många gamla ting så hon var sååå faschinerad när hon var hos oss på besök.
Nu har vi fått veta att Rima skänkt sakerna till en auktion i Villnius, till förmån för tuberkulossmittade barn. Bättre kunde det nog inte bli. Hoppas herr och fru Henkow (förra husägarna) har koll på detta i sin himmel för detta kändes extra bra tycker jag.
Janet
Vi håller ju till i vinkeln. Oscar och Bobban hjälpte oss att bryta upp trägolvet. Ja där åkte ner lite väggar med den dagen. Tack för hjälpen. Julia var också i farten, ups där kom fram lite blåbetong, inte bra, radonrisk. Måste nog åtgärdas!
Jöns hyrde en kobra, ett sabla stort skrälle rent ut sagt. Med den har han bilat (det heter så när man hackar) upp betonggolvet bit för bit.
Det är nu min insats kommer in. På med munskydd, handskar och huvudduk. Sedan ner på huk och plocka upp bråten i två spannar. Ja det är sant. Det går inte att ösa på skottkärra, spaden bara fastnar i bråten. Nåväl, spannarna blir inte så tunga som man tror, bara man lastar klokt. Sedan bär jag det lugnt och metodiskt (har lärt av pappa, jag vill ju inte få ryggskott igen) ut på släpet genom "gröna dörren" YES. Hm får nog erbjuda grannen en fönsterputsning. Ja ja, det är bara att jobba på, jag gillar ju träning och detta är verkligen träning. Jöns har det värsta jobbet så det är bara att hugga i.
Så är ju Frasse med så klart. I början bara gnällde han, men han har nog vant sig nu. Eftersom han älskar bollar så har han en med sig. Eftersom det dammar så mycket av all stenen så är dörren öppen hela tiden. Han lägger då sin boll precis innanför dörren så att man ska kasta iväg den varje gång man reser sig upp. Det är rätt trevligt faktiskt. Vi jobbar och han gör det han tycker är roligt, nämligen jagar bollen. Inget dåligt samvete alltså.
Så har Lars gjort färdigt ritningarna. Större kupor in mot gården så att man kan använda övervåningen. En "flygel" till Julia och ett utbygge längs med vinkeln så att vi får ett rejält badrum och ett kontor. Trappan får flytta på sig och köket har fallit på plats. Det blir jättebra. Lars du är en pärla. Snabbt in med ritningarna till kommunen för bygglov, så var det anmälan om bergvärmeborrning med, allt på en gång.
Glasverandan. Åh vad jag längtar efter glasverandan. Såg en jättefin i Båstad i fredagsnatt när jag hämtade Julia på Madison. Nästa gång jag är där ska jag ha kameran med och ta lite bilder för att hämta inspiration. Vi måste ju ha snygga glas såklart.
Köksspisen har fått lämna huset. Gissa hur det gick till? Jodå på samma sätt som den andra bråten. Hacka, hacka. Ner i spannar ut på släpet genom gröna dörren. Att murbruk kan vara så hårt. Jag trodde det skulle vara en rel lätt match att hugga med stämjärn och så, men ack där misstog jag mig totalt. Ja det blev den gamla vanliga visan, Jöns hackade och jag bar.
En kväll när Julia var med så gick vi loss på köksgolvet. Listerna bort, tarketten ut, korkmattan upp och släpas ut i garaget, brännbart till vänster och metall till höger... så var det bara plankorna kvar av köksgolvet.
I början när vi rensade huset, packade Jöns ihop en låda med gamla böcker, ett lås, en nyckel, en tomte, en prydnadssak och lite annat smått och gott. Det skickade han till Rima, kollegan från Litauen.
I Litauen har de inte bevarat så många gamla ting så hon var sååå faschinerad när hon var hos oss på besök.
Nu har vi fått veta att Rima skänkt sakerna till en auktion i Villnius, till förmån för tuberkulossmittade barn. Bättre kunde det nog inte bli. Hoppas herr och fru Henkow (förra husägarna) har koll på detta i sin himmel för detta kändes extra bra tycker jag.
Janet
Kommentarer
Trackback
