Tak och fönster
En dag fick vi oväntat besök. Det var grannen Märta som kom med kaffekorg och tårta. Det var nämligen så att Anna-Lisa Henkow, förra ägaren skulle fyllt år den dagen. Då tyckte Märta att det passade att uppmärksamma det. I en vacker korg hade hon lagt ner en gudomlig Hallontårta, vetebröd, cider, kaffe m.m. Det var en av dagarna när snickarna var där. Det passade utmärkt att även de fick vara med och fira.
När pappen på taket var klar var det dags att förbereda för pannorna. Vi hade ju brutit upp ett trägolv tidigare som vi inte skulle få ngn nytta av så de sågade Jöns och jag ner till läkt. Mats och Johan (snickarna) hade aldrig spikat läkt av lackat furuplank någon gång och tyckte nog att det var i lyxigaste laget. I samma veva kom våra fönster (Almogefönster) som även dem sattes på plats. Det blev väldigt bra. Verandan blev precis ett sådant smycke som vi tänkt oss. Dom var ruskigt dyra men snygga.
Glasverandan från insidan.
Alla pannor var ju nedplockade och somliga var så dåliga att de fick åka till tippen eller fungera som fyllningsmassa. Vi bestämde oss för att lägga tillbaks husets egna pannor mot trädgården och skaffa andra till gatsidan. Jöns lyckades snoka upp enkupiga pannor som skulle passa bra i stilen. Dem fick vi av vår granne, Peter i trollet. Vi kallar honom så för att det står stora träd vid hans hus och Julia tyckte att de liknade ett troll när hon var liten, så då har det blivit Peter i trollet. Vi hämtade pannorna på släpet och hela familjen involverades i arbetet. Från släpet skulle de sedan upp på byggnadsställningen som stod uppställd längs med gatan. Träning, träning, träning!
Här jobbar killarna med pannorna mot gatan. Huset är oerhört snett vilket gör att man får skära till pannorna så att de ska passa. Plåtslagarna håller på med rännor och annat plåtarbete, full aktivitet med andra ord.
Detta med takarbetet har gjort att jag plötsligt höjt blicken och börjat titta på tak, kupor och takpannor,
ett nytt fokus i livet så att säga.
Sidan mot trädgården lade vi själva. Steve var och hjälpte oss en lördagseftermiddag. Jöns och jag var så trötta efter en lång arbetsvecka med dubbla pass, men Steve kan verkligen pigga upp en. Han skojar och pratar på, även om man inte svarar. På söndagen var Bessan hos oss och hjälpte till att riva resten av innertaket på ovanvåningen.
Det var mitt jobb och ingen var väl gladare än jag att jag slapp. Själv har jag börjat måla. Jag målar vingskenor och klädselbrädor till utbygget.
När alla ställningar var borta kunde vi åter ta oss ner i vår läskiga matkällare. Där möttes vi av en obehaglig överaskning. Golvet var täkt av vatten. Jöns började ösa och jag tog emot. Ju längre in vi kom i källaren ju sämre ställning fick Jöns ha. Han lyfte spannen bakåt och jag tog emot. Jag har fortfarande ont i högerarmen (efter kundvagnen på Maxi ni vet) så jag blev trött rätt fort. Jag föreslog att vi skulle åka hem och hämta pumpen som vi använder när vi tömmer poolen, det tyckte inte Jöns. Detta är snart klart sa han. Snart! Efter 45 minuters ösande kunde vi skönja golvet igen. Då var jag sur!
Dosor på rad. Det är mycket ledningar som ska dras hit och dit, Jöns har koll! Ibland pratar han bara om var man skall tända och släcka och sådant.
Så tillverkas vårt plåttak till nybygget. Snyggt svart och falsat skall det bli, ett riktigt hantverk. Här jobbar Manno med delarna. Bilden är tagen på storebror Knuts plåtslageri. Jag bråkade lite med honom (Knut alltså) när jag var där, för jag tyckte att hans firma kunde sponsra Friskis&Svettis och samtidigt få en reklamskylt, han klampade iväg över golvet med några plåtar och sa att de minsann inte behövde någon reklam. Hä, sa jag, strunta i det då.
Mäklaren har varit hos oss på Björkäng. Vi har anlitat Ulf på Danfors. Det var han som skötte försäljningen av Gamlebygatan och det kändes bra tyckte vi. Han känns kunnig, lugn och sansad. Ulf har tagit bilder och förberett alla papper inför försäljningen. Inför fotograferingen fick jag städa rätt rejält, det var bra så fick jag det gjort. Nästa vecka läggs det ut på nätet och den 11/9 i en Villaguiden. Det är naturligtvis dubbla känslor det här med att sälja gården, konstigt vore det ju annars. Här har vi bott i 24 år och när vi flyttade in var det vårt drömhus.
Stressen har tagit ut sin rätt, jag har blivit tankspridd (eller morfig som Julia säger, morfar är lite senil). Jag har glömt var jag lagt papper och så. Fått vända upp och ner på huset ibland. Det är väl helt enkelt för mycket i huvudet just nu.
En dag ringde företaget som skulle leverera kapitalvarorna. De kunde inte leverera än för de hade tappat flera av maskinerna så de blivit alldeles bubbliga, de hade fått beställa nya.
Ta det lugnt sa jag, vi behöver inga kapitalvaror på lääänge.
Janet
När pappen på taket var klar var det dags att förbereda för pannorna. Vi hade ju brutit upp ett trägolv tidigare som vi inte skulle få ngn nytta av så de sågade Jöns och jag ner till läkt. Mats och Johan (snickarna) hade aldrig spikat läkt av lackat furuplank någon gång och tyckte nog att det var i lyxigaste laget. I samma veva kom våra fönster (Almogefönster) som även dem sattes på plats. Det blev väldigt bra. Verandan blev precis ett sådant smycke som vi tänkt oss. Dom var ruskigt dyra men snygga.
Glasverandan från insidan.
Alla pannor var ju nedplockade och somliga var så dåliga att de fick åka till tippen eller fungera som fyllningsmassa. Vi bestämde oss för att lägga tillbaks husets egna pannor mot trädgården och skaffa andra till gatsidan. Jöns lyckades snoka upp enkupiga pannor som skulle passa bra i stilen. Dem fick vi av vår granne, Peter i trollet. Vi kallar honom så för att det står stora träd vid hans hus och Julia tyckte att de liknade ett troll när hon var liten, så då har det blivit Peter i trollet. Vi hämtade pannorna på släpet och hela familjen involverades i arbetet. Från släpet skulle de sedan upp på byggnadsställningen som stod uppställd längs med gatan. Träning, träning, träning!
Här jobbar killarna med pannorna mot gatan. Huset är oerhört snett vilket gör att man får skära till pannorna så att de ska passa. Plåtslagarna håller på med rännor och annat plåtarbete, full aktivitet med andra ord.
Detta med takarbetet har gjort att jag plötsligt höjt blicken och börjat titta på tak, kupor och takpannor,
ett nytt fokus i livet så att säga.
Sidan mot trädgården lade vi själva. Steve var och hjälpte oss en lördagseftermiddag. Jöns och jag var så trötta efter en lång arbetsvecka med dubbla pass, men Steve kan verkligen pigga upp en. Han skojar och pratar på, även om man inte svarar. På söndagen var Bessan hos oss och hjälpte till att riva resten av innertaket på ovanvåningen.
Det var mitt jobb och ingen var väl gladare än jag att jag slapp. Själv har jag börjat måla. Jag målar vingskenor och klädselbrädor till utbygget.
När alla ställningar var borta kunde vi åter ta oss ner i vår läskiga matkällare. Där möttes vi av en obehaglig överaskning. Golvet var täkt av vatten. Jöns började ösa och jag tog emot. Ju längre in vi kom i källaren ju sämre ställning fick Jöns ha. Han lyfte spannen bakåt och jag tog emot. Jag har fortfarande ont i högerarmen (efter kundvagnen på Maxi ni vet) så jag blev trött rätt fort. Jag föreslog att vi skulle åka hem och hämta pumpen som vi använder när vi tömmer poolen, det tyckte inte Jöns. Detta är snart klart sa han. Snart! Efter 45 minuters ösande kunde vi skönja golvet igen. Då var jag sur!
Dosor på rad. Det är mycket ledningar som ska dras hit och dit, Jöns har koll! Ibland pratar han bara om var man skall tända och släcka och sådant.
Så tillverkas vårt plåttak till nybygget. Snyggt svart och falsat skall det bli, ett riktigt hantverk. Här jobbar Manno med delarna. Bilden är tagen på storebror Knuts plåtslageri. Jag bråkade lite med honom (Knut alltså) när jag var där, för jag tyckte att hans firma kunde sponsra Friskis&Svettis och samtidigt få en reklamskylt, han klampade iväg över golvet med några plåtar och sa att de minsann inte behövde någon reklam. Hä, sa jag, strunta i det då.
Mäklaren har varit hos oss på Björkäng. Vi har anlitat Ulf på Danfors. Det var han som skötte försäljningen av Gamlebygatan och det kändes bra tyckte vi. Han känns kunnig, lugn och sansad. Ulf har tagit bilder och förberett alla papper inför försäljningen. Inför fotograferingen fick jag städa rätt rejält, det var bra så fick jag det gjort. Nästa vecka läggs det ut på nätet och den 11/9 i en Villaguiden. Det är naturligtvis dubbla känslor det här med att sälja gården, konstigt vore det ju annars. Här har vi bott i 24 år och när vi flyttade in var det vårt drömhus.
Stressen har tagit ut sin rätt, jag har blivit tankspridd (eller morfig som Julia säger, morfar är lite senil). Jag har glömt var jag lagt papper och så. Fått vända upp och ner på huset ibland. Det är väl helt enkelt för mycket i huvudet just nu.
En dag ringde företaget som skulle leverera kapitalvarorna. De kunde inte leverera än för de hade tappat flera av maskinerna så de blivit alldeles bubbliga, de hade fått beställa nya.
Ta det lugnt sa jag, vi behöver inga kapitalvaror på lääänge.
Janet
Kommentarer
Trackback
